Förlovningsringar med sagokänsla

Att tillverka drömmar

När man får göra förlovningsringar med sagokänsla är det som att få tillverka någons drömmar. De är symboler för allt de vackra känslorna som paret har för varandra.

Ringen ovanför är en sådan ring! Den är tillverkad i 18k rödguld, i den legering som i bland kallas för svenskt rödguld och som har en ton som ligger mellan rosé och gult guld. Stenarna är en grön safir från Montana, en brun etisk diamant och en osannolikt pytteliten orangegröd safir med en diameter på 1,3mm. Det är sällan man får tag i så här små och välslipade naturliga safirer, men de här som jag fick från Birgitta Frisk på ”Ädla Stenar” är helt ljuvliga!

Kärleksfullt återbruk

De här ringarna är tillverkade av mormor och morfars vigselringar!

Hans ring är tillverkad av morfars ring i 18k guld som har fått en insida av finsilver. Både för färgens skull och för att göra om den ursprungliga ringen med slät insida så att den får en bekvämt oval profil med kupad insida.

Hennes ring är av lite rödare 18k guld, mormors ena ring blev ringskena och den andra blev material till fattningen. Hennes önskan var en bekväm ring som aldrig skulle vara i vägen. Därför valde vi en liten rosa rosenslipad safir. En rosenslipad sten har ingen ”underkropp” och går att lägga väldigt nära fingret i en låg fattning. Jag tycker de är så vackra, de har ett annat ljus, mer ett skimmer än ett sprakande glitter. Du kan läsa mer om stenar HÄR!

Tillverkning

På första bilden nedan är alla delar klara men lösa från varandra. Du kan se hur jag satt stjälkar/stift på fattningarna och borrat hål för dem rakt igenom ringskenan. Stiften gör dels att jag kan placera fattningarna där jag vill. Men det viktigaste är att de hjälper till att fästa dem säkert vid själva ringen. En lödning är alltid en svag punkt, hur bra den än är, och när fattaren smider fast stenen i fattningen använder hon en hel del kraft!

Det är viktigt att borra rakt igenom skenan, inte bara in i den. Om jag sätter ett stift i ett hål som inte går igenom får jag ganska säkert en liten luftbubbla nånstans i lödningen som försvagar konstruktionen. Borrar jag igenom kan jag dessutom lägga lodpaljan på insidan av ringen och då får jag lättare att ”städa bort” överflödigt lod.

På nästa bild ser du ringen som den ser ut på väg till fattaren. Den minsta fattningen är nerfilad på höjden för att se ut som den minsta knoppen i ett ax av blommor. På sista bilden har den fått sina stenar och sin färdiga yta!