I den tilltagande skymningen i Klaras och Tobias trädgård fotograferar jag och Christian Habetzeder mina föremål. När han fotar syns det vad jag gjort, silvret lever på bilderna, ytorna blir skarpa och tydliga samtidigt som bilderna lyser av poesi. Den tunna plåtens lätta spröda känsla, den matta lite veckade ytan den fått när jag valsat den mellan papper och de blanka hammarslagen. Omlottlödningarna som stabiliserar och redovisar hur föremålet är gjort. Rörelseoskärpan i den tunna silversnurran. Allt finns, allt känns självklart och enkelt. Det är skönt att ha vänner, det är gott att leva! Me and Christian photographing silver in Klara and Tobias garden. Life is good to me!
Lämna ett svar