Sammetshortensia, blommande halssmycke.

Varje år blir jag lika glad när sammetshortensian blommar. Det här är inte första gången jag försökt fånga blommornas form, det är något både fyrkantigt och runt i dem som är alldeles oemotståndligt!

Blommorna är tillverkade i två lager ganska tunn silverplåt som jag valsar mot papper för att få den matt i ytan. Mitten utmärks av halvborrade vita sötvattenspärlor och collier är en sträng bruna glittrande spineller. Jag kupar lagren med en mjuk plastpuns för att inte förstöra ytan, borrar och sätter i stiftet för pärlan och löder sedan samman dem.

Det här halsbandet har jag tillverkat i min hemmaverkstad. När vi alla började behöva kunna arbeta hemma byggde jag en liten guldsmedsbänk i fönstret i vardagsrummet. En sådan bänk kallas för ort och är ett högt stadigt bord med ett rundat uttag i skivan. Mitt i urtaget sitter filnageln, en bit hårt trä, helst vitbok, som jag formar för att ha som mothåll när jag sågar och filar i mina smycken. En väldigt stor del av arbetet med mina smycken och föremål sker där, på den där lilla lilla ytan, ofta omgivet av ett rejält kaos av olika verktyg. Och därför går det även för mig att göra ganska mycket arbete hemma!

Dessutom kan verkstaden med hjälp av en plastlåda och norrljuset från fönstret förvandlas till en helt okej fotostudio, vilket gör att jag får in hela processen av ett arbete som det här på nästan ingen yta alls!

När man gör smycken vill man gärna visa hur de fungerar på kroppen. Ofta har jag tagit hjälp av någon av mina vackra kollegor som fått bära dem. Den här gången fick jag hjälp av min begåvade dotter Kira Eriksson som i stället tog bilder på mig, och så attans fina bilder också! Tur det, det här smycket gör sig, som de flesta smycken, bäst på kroppen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.