Skönheten håller oss vid liv
Jag vill göra växterna synliga. Den som bär ett humleblomster runt halsen kan inte vandra blind för dikesrenens överflöd och arternas mångfald. Mina smycken är vägvisare till växterna där utanför.
Utställning på Galleri LOD 10/4-18/4. Utställningen kommer att gå att se utifrån!
Med förmågan att se och urskilja växterna följer mycket annat. Den som vet vad som ska finnas i en skog låter sig inte luras av en granplantering. Den som älskar ängsblommor ser gräsmattans fattigdom. Vi är på väg in i en massutrotning, en tredjedel av jordens arter riskerar att försvinna under det närmaste århundradet. Inte långt bort utan här.
På grund av Pandemin blir det ingen riktig vernissage, men jag finns där den 10/4 för er som vill komma. Vi har en begränsning på ett sällskap i taget i Galleriet så titta in och se om det är ledigt. Ni är också mycket välkomna att boka en tid för att träffa mig och se utställningen mellan 13-18 måndagar och mellan 10-11 på lördagarna. Ring Galleri LOD på 086522228 för att boka. Jag hoppas få träffa er!
Det börjar med växterna. När rika biotoper ersätts av monokulturer, skog med granplantage, äng med åker, så försvinner även insekter, fåglar och däggdjur. Arter uralstras inte, de måste bevaras för att kunna fortsätta att utvecklas. Växterna, lavarna och mossorna, de långsamma. De som väntar där ute. De är basen. De visar var livet i all sin komplexitet ännu pågår. Om vi känner igen dem vet vi vilken del av en skog vi inte kan hugga ner. Därför att den i sig har början till att hyggena runt om kan bli skog igen. Om inte i vår livstid så i våra barns.
Växterna i den här utställningen är till största delen tillverkade i min pandemi verkstad. När viruset slog till blev jag avstängd från min verkstad och mina kollegor vid minsta förkylnings symptom. Så jag byggde en liten ort, en guldsmedsbänk, hemma i vardagsrummet. Den här verkstaden är långt från det jag är van vid. En stubbe och ett skruvstäd finns kvar från när min dotter var liten. En brylébrännare fungerar som lödlåga för smålödningar. Några filar, tänger och en sågställning har jag dubbelt av.
I en begränsad verkstad behöver jag gå ner i skala och återupptäcka hur jag kan forma metallen. Det leder tillbaka till växterna, som utvecklas och bli mer och mer tredimensionella, mer och mer bottnade på faktiska arter. Jag drömmer över floran i vintermörker och innerstad, skissar, tillverkar enkla verktyg. Ett hammarskaft blir ett mothåll, en plastklubba en puns. Växter, flora och isolering leder till nya former och nya meningar med det jag gör.