Jag är del av en fantastisk utställning på NMWA!
Var annat eller vart tredje år håller NMWA, The National Museum of Women in the Arts, en utställning med kvinnliga konstnärer från olika delar av USA och världen. I de flesta fall är det en regional eller nationell kommitté som väljer ett antal konstnärer som nomineras för ett vidare urval av museet. För min del vill jag än en gång rikta ett stort tack till Inger Wästberg som tog på sig ansvaret att nominera konstnärer till utställningen från Sverige i år i avsaknad av en Svensk kommitté. Jag hoppas att hennes arbete och min medverkan skall bidra till att en kommitté skapas här i Sverige så att fler kvinnliga svenska konstnärer kan få glädjen att ställa ut på NMWA.
Det är ett stort pampigt hus, själva museet, och bara några kvarter från Vita huset mitt inne i stan. Utställningen upptar ett helt våningsplan och är fantastiskt väl hängd. Ändå är det inte det som fyller mig med stolthet och förundran, utan det är de andra kvinnliga konstnärernas verk runt omkring mina som får mig att känna att det är en sån ära att få vara med. Det är metall på alla sätt du kan tänka dig från smyckes konst, kolla in Lola Brooks (Georgia), till bärbara skulpturer av Carolina Rieckhof Brommer (Peru). Jag kan inte nämna alla här i blogginlägget men ta gärna en titt på vad museet säger och eller lyssna på det olika konstnärerna HÄR!
I ”Mitt rum” finns två andra konstnärer, väl valda för att passa i hop med det jag gör. Intill mig hänger tre verk av Beverly Penn (Texas). För en ingång till hennes arbeten med att skapa minnesmärken över enskilda växter och bilda fantastiska mönster kan du titta på filmen hon lagt ut på NMWA hemsida HÄR.
Lite längre bort visa Susie Ganch (Mid-Atlantic Region) tre av sina skulpturer. Hon utgår i första hand från metall men har på senare tid börjat arbeta med skräp från havet och upphittade saker. Titta vidare på hennes arbeten via länken i hennes namn. Hennes arbeten Interconnected Series som verket nedan är i från tyckte jag var fantastiska!
Missa inte att se det här, vare sig det är digitalt eller på riktigt!
Slutligen ett stort tack till museet som valde att stå för frakten av mina objekt! Och till Virginia Treanor som svarade på alla frågor och lugnade mina nerver, till Bailey Clougherty som hjälpte mig med transporten och till Ilene Gutman, biträdande direktör på museet, som lärde mig att aldrig, aldrig äta stående på en ambassadlunch!
Lämna ett svar