En vigselring av platina med solros av guld.

En ovanlig vigselring där jag dessutom var tvungen att lära mig svetsa i platina!

En av mina kunder ville ha en ring i platina. Eftersom jag aldrig jobbat med det förut var det en djupdykning i ett nytt och spännande material. När man löder i platina blir lödningarna inte lika hållbara som i guld, så en ringskena som den på bilden svetsar man i stället i hop. Pricken över i är den etiska rosenslipade safiren jag hittade hos Andrea Antonucci och den vackra fattningen och gravyren gjord av Lisa Henrich på GemArt. Att hitta rätt människor att jobba med är en sådan njutning!

Skillnaden på hårdlödning och svetsning är att när man hårdlöder använde man ett material med lägre smältpunkt än det som ska samman fogas. Materialet kallas lod eller slaglod och det är därifrån Galleri LOD (Min arbetsplats sedan 19 år!) fått sitt namn. Lodet smälter och flyter in i springa mellan delarna. När man svetsar tillför man i stället samma material som det som fogas och smälter ihop delarna. En ringskena av platina svetsar man oftast ihop genom att valsa en tunn plåt som man tränger in i skarven innan man smälter den och materialet på dess båda sidor.

Med platina får man vara försiktig, eftersom det gärna legerar sig med omgivande material när man värmer på det. Det bästa är att sätta skenan i en titanpincett så att skarven inte vidrör någonting innan man svetsar.  När man ska fästa en gulddetalj på en platinaring kan man inte svetsa utan får använda sig av en kombination av att löda med guld lod och någon mekanisk samman fogning. I det här fallet är solrosen nitad genom ringskenan, och sedan lödd med guld lod.